fredag 12 augusti 2011

Har du någon gång känt dig så lurad att det känns som att du aldrig mer kommer kunna lita på några ord?
Har du någonsin känt att du vill skrika ut din ilska så att hela världen hör?
Har du någon gång velat gå tills dina fötter blöder, bara för att smärtan ska ta över alla tankar?
Har du någonsin känt som jag gör?

allt det här pågrund av en människa,
en underbar jävla människa som gick från att vara jättebra, till att förlora ditt förtroende helt.
jag tror inte på ett enda av orden du säger.

fredag 22 april 2011

~

Jag har inte vart mig själv sen du lämnade mig,
& allt runt omkring "dig och mig".
jag vet inte hur många gånger jag har gråtit mig till söms,
& inte tänkt på något annat än dig, oss.

jag önskar du kunde se, kunde förstå, hur ont det gör att försöka, men inte få något tillbaka.
försöka få tillbaka allt det där,
saknar du ens mig?
kan inte glömma den där natten, då det var du & jag,
andetag, närhet, kyssar, händer på olika ställen, pirr.
men nu är det som om det aldrig hänt.

jag vill förklara, vill försöka få allt att bli som det en gång var,
men är rädd att förlora dig igen,
att aldrig mer få känna känslan som du,
bara du ger mig.

onsdag 16 mars 2011

att du en gång kallade mig för vän, att du en gång sa att du inte kan leva utan mig. var det bara lögner eller var det kanske inbillningar?
du lever i lögner, lögner som andra personer sagt till dig. saker om mig, & andra, som dina såkallade vänner sagt till dig.
direkt det kom en liten skitsak, tog du chansen att lämna mig.
& här kommer du och kallar mig falsk, du borde lära dig att se skillnaden mellan falskhet & äkta.

snart har du ingen kvar, & då ska jag skratta när du kommer gråtandes tillbaka & säger att du ångrar dig, för allt du en gång sa till mig.

måndag 28 februari 2011

fredag 25 februari 2011

nervositeten kidnappar min mage fram och tillbaks

Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang?
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

blickarna i korridoren är som knivhugg i låren
det är sånt som får mig att överväga resan till båren
tonåren, som skulle vara något bra
varför flyttar de på mig när mobbarna får vara kvar?


Men jag förstår dem, det måste vara mitt fel
det måste va' mitt äckliga jag, som sätter mig i spel
det finns ingenting som går upp, allting går ner
bäst jag smyger in på rummet och skriver mitt brev.
 

tisdag 15 februari 2011

Monsters are real, ghosts are real too. 
They live inside us, and sometimes, they win.

- Stephen king

måndag 7 februari 2011

~

det blir alltid såhär,
allt förstörs.
sen träffas man inte på  flera månader,
& när man väl träffas igen, då är allt så jävla förändrat.

när man bestämmer någonting,
någonting bra, någonting att längta efter,
då kommer någon liten skitsak & förstör allt.
fan fan fan fan

vi lovade varann, att vi skulle träffas så ofta som möjligt,

& jag har suttit så jävla länge nu & väntat på en fråga om att någonting fint ska hända,
en fråga om du kan komma hit & göra mig till världens lyckligaste igen.

Jag väntat för länge nu.